Sko-följetong

Okej så jag slog till och köpte gore-tex skorna till pojkarna idag. Via kompisen så hittade jag en affär som finns här i Stockholm men som även har webbhandel. Rea hade dom också, wihoo! 399 kr paret. Som hittat. Jag hoppas att jag har mätt pojkarnas fötter rätt nu bara! Hoppas hoppas. Annars kan jag ju förstås åka in till stan och byta dom förhoppningsvis.

Jag har haft lönesamtal idag. Pressat, med tanke på att jag har VAB:at x antal ggr sedan i november när jag hade sista lönesamtalet (det var kraftigt försenat). Så alltså, inget direkt jättelöneök men det fick jag ju förra gången så jag ska inte klaga.


Nu är det fredag... Skönt! Hoppas att det är fint väder i helgen så att vi kan göra nåt som omväxling. Snart är det sommar och då kan man göra hur mkt som helst, åka och bada, grilla (en stor hit), gå till mormors kolonilott och tjuväta hennes hallon (he he he), lära Jonte att cykla utan stödhjul, lära Liam att trampa på trehjulingen mm mm mm. Ahhh du ljuva sommar.


Har ansökt om semester nu. V 27,28,29,30. Dom första tre veckorna måste jag ta semester för då stänger dagis och jag vill inte behöva lämna pojkarna på det alternativa dagiset för det ligger mkt längre bort. Plus att jag inte tror att Jonte skulle gilla det särskilt mkt. Han är lite kinkig med förändringar den herremannen! Som säkert alla förstabarn är, lite bortklemad sådär.

Vännen M bad mig faktiskt att lufta den åsikten här på bloggen. Vad är det som gör att det första barnet i syskonskaran alltid är så mkt extra av allting????? Extra kinkig och extra bortskämd (ibland) och bara extra allt helt enkelt! Jonte är ett klassiskt exempel på första barn. Omständig och petig. My way or the highway stämmer bra in på honom. En prudentlig liten herreman som alltid ska ha saker gjorda på sitt sätt annars funkar ingenting. Att lägga honom kan ge en ängel ett nervsammanbrott (jag är ingen ängel). Täcket ska luftas och kudden ska skakas, och han är törstig, men vänta jag måste ju kissa också, återigen in i sängen ja då ska täcket fluffas igen för det är varmt nu. AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH jag blir för det mesta galen på honom. Så tar vi då motpolen Liam. Honom sjunger man för, kanske läser en kort bok, pussar han på pannan och säger godnatt, två sekunder senare zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz så sover han. Ljuvliga barn. Allt med honom är lite mer avslappnat, lite mer "det är lugnt morsan" ni vet! Det är inte så knussligt om strumpan inte sitter perfekt åtdragen över byxbenet när du ska dra på stöveln på morgonen (och är halvt hysterisk för att du som vanligt är SEN) nejdå. El som en gång när jag hämtade honom från dagis och han hade galonisar. Han var glad och snäll och vi gick hem. När jag sen klär av han i hallen så upptäcker jag en mindre sjö i gummistövlarna och att han är dyngsur upp på låren hela vägen. Stackars Liam, han var alldeles iskall om benen och så blöt! Men inte var han ledsen el sur inte, nejdå. Jag tänker mig hur scenariot hade sett ut om det hade gällt Jonathan och så skrattar jag en lång stund för han hade överhuvud taget aldrig nånsin gått omkring i blöta gummistövlar och dyngsura byxor han hade gallskrikit att han var BLÖT!!!!!!! Han är mkt för teater den gossen. Så ja, jag har nog inget bra svar på varför det första barnet är lite "mer" helt enkelt. Kan vara att vi experimenterar som nyblivna föräldrar helt ovetandes för det mesta om vad vi håller på med. När vi gått på grund några gånger så är vi mer rustade att hantera det andra barnet. Vi vet att lite skrikande inte dödar nån och att barn kan mer än man tror. Vi rusar inte skrikande till Akuten med barn nr 2 bara för att en olycka skett som kanske innehåller en liten mängd blod. Nejdå, vi ler behärskat och tvättar av och sätter på plåster och säger att "nu är det bra". Det finns säkert bättre och värre scenarion än det här. Typ barn nr 5 som får se på medan hunden ömt slickar bort blodet på såret och sen fortsätter med en liten tvätt i ansiktet (våran Dina har en förkärlek för att vilja tvätta Jonte och Liam i ansiktet på morgnarna, när dom verkligen inte vill ha nån närkontakt med hundandedräkt).

Nu ska jag göra ett sista ryck innan jag går hem...

So long

ps Den här låten har jag blivit helt galen i, den är så bra bara!!! ds.

<


Kommentarer
Postat av: isabell

JOnte är en liten mes helt enkelt :P hehe han blir nog tuffare ju äldre han blir, han kan dock vraa väldigt elak tkr jag. Men han är ju som sagt bara ett barn.

Ses senare idag..

2008-03-08 @ 06:40:59
URL: http://annaandersson.blogg.se
Postat av: Chissra

Vet jag tror attd et beror på att man är mer säker med andra barnet. Första barnet är ju liksom prov versionen. Man har inte koll på allt, man är nervösare ochvill göra allt rätt. Med andra barnet vet man attd e överlever man är mer säker på sig själv alltså blir det barnet lugnare. Men detta är ju bara min teori.

2008-03-08 @ 10:42:07
URL: http://chissras.blogg.se
Postat av: maya

varför kallas min dotter Diseldoris?!

Jo för att hon ÄLSKAR allt som rör sig och ju större maskiner ju bättre, hjullastare, traktorer, traktorgräverare yo name it hon älskar det!
Och för att hon är ett RIVJÄRN som spöar brosan i både cykel, springa, klättra samt gunga högst samt brottar ner han utan problem.
Vad det skall bli av denna dam vet man inte...
Nya Renata K kanske.

Igår var det kalas igen. Denna gång för dotterns bästis (och bästisten är barn 3 av 3 i syskonskaran men ändå en liten pinne 103 cm, 13 kg och blyg, försiktig samt pipig...)
Det är utklädnad på kalaset, ALLA tjejer som kommer är prinsessor min dotter är Pippi för då får hon hoppa i möblerna och leka inte nudda mark...inte blir det bättre av sockerkicken ur fiskdammen...
Nä första barnet är nog ett expriment och vi som lyckats få en grabb först får nog dras med en försiktig pojke som är känslosam.

2008-03-10 @ 10:03:40
Postat av: Alexandra

Ack så rätt du har! Jag tänker på mitt lilla barn som Danne ville sätta i hockeyträning!!!! Var tvungen att snabbt avstyra detta och kontra med att Jonte nog skulle föredra frimärkssamlande framför hockey, jag har liksom en känsla. Han är ingen hockeygrabb helt enkelt. Wilma och Liam, dom däremot, skulle nog platsa i knatteligan! El vad säger du? Lite skoj att Wilmas bästis är en liten "älva", motsatser dras til varannan vet du! Undrar vilken sorts kille hon kommer skaffa sig? Okej det är att sia långt in i framtiden jag vet men ändå. Hick vad kommer då Jonte att komma hem med. Hjälp dieseldoris/motorcykelchick????? Låt oss lämna denna hemska sidotanke.

Kram kram

2008-03-10 @ 11:41:56
URL: http://lifeasamum.blogg.se
Postat av: maya

Ha ha ha

jag ser jonte och wilma som par, nnnnäää tror inte det va, om om hon är den matcho och han diskar och passar barnen för hon lär inte göra det!
snarare wilma och liam som par, hick då har vi mammor hjärtat i halsgropen hela tiden!

här hemma tjatar J om att få börja spela hockey men mamma har sagt nej
han spelar fotboll eller inte kan man säga spelar fotboll när man står i mål och kramar en målstolpe i 45 minuter? eller ligger på golvet mitt på plan och skriker att dom andra trampar på han?
nä snarare något annat än fotboll men han vill varje vecka åka dit så varsågod
som det är nu lämnar jag in han där och går en långpromenad, orkar ej se han kramas med stolpar eller skrika att andra TRAMPAR på han eftersom han ligger på golvet...jag SKÄMS över detta tyvärr

men men vad vet vi våra mesar till pojkar kanske blir nya HE med blanka motorcyklar längre fram i livet eller så sitter dom på kammaren och jämför frimärken...
dom små kommer vi få jämt göra med att hålla i styr

ser oss komma till er med ca 10 åringar.
vadå grönan?!
dom stora sitter vid vattnet och tittar på båtarna eller möjligen i pariserhjulet för då kan man ju se långt på alla vackra hus och båtar
medans vi flänger runt med dom små som åker ALLT som egentligen inte skulle åka i den åldern

men livet är underbart och inte vet jag om jag skulle vilja ha bara en sort nä hellre ett rivjärn och en mjukis

2008-03-10 @ 12:35:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0