Lätta tankar om livet...
Jag har lyssnat på Lambretta sedan igår, har skivan i bilen och den är riktigt bra, jag har aldrig egentligen lyssnat så mkt på dom förutom låtarna som gick på radio men hela skivan är verkligen bra. Ganska gammal bara, från 2001 och det är ju ett tag sedan!!! Shit åren flyger...
Frihetens portar har slagit igen nu när det är måndag. Denna dag känns alltid lika hopplös, sååå långt till fredag när man återigen får andas ut lite. Jag började dagen med att försova mig, inte bra inte bra alls. Fast jag kom bara 40 min försent till jobbet men ändå??? Pratade just igår om att i Tyskland får man kicken om man kommer försent typ en gång el så. Illa, jag hade varit mkt illa ute där... Phhhuuu tur att man inte bor där!!!
Jag har haft en helt underbar helg. Barnen tillbringade välbehövlig tid med sin pappa. Jag var ute på lördag och åt på en restaurang som heter La Habana (på Sveavägen tror jag?). Har du/ni inte varit där så GÅ DIT!!! Det var såå roligt, maten var helt underbar och stämningen var - helschyst. Jag var där med min älskade och min syster, hennes pojkvän och en kille till. Vi hade verkligen skoj även om två av tre karlar tittade lite väl djupt i öl/rom glaset. Vi drack en drink som heter Mojito, min var alkoholfri eftersom suprise suprise jag körde, och den var vad jag förstod helt okej med rom i och helt okej enligt mig utan!!! Jag börjar bli rätt vass på att köra syrrans killes V70 nu. Den är av nyare modell med nån form av funkig koppling. Det var helsvårt i början och jag råkade ut för en del kärringstopp, så förnedrande, men nu börjar jag fatta galoppen. Det är en bra boost för självförtroendet...
Den här veckan ska jag försöka peppa upp mina pojkar, dom är alltid lite deppade när dom kommer från pappa eftersom det blir ett avsked och så. Speciellt Liam blir väldigt ledsen nuförtiden när Danne ska gå. Känns svårt att inte veta riktigt vad jag ska göra för att han ska känna sig bättre. Dom är självklart lite upproriska också, dom måste ju testa om gränserna fortfarande ligger på samma ställen. Suck... Jonte är nog värst. Jag skulle minnsann hämnas då han inte ville somna igår genom att väcka honom lite tidigare men det föll ju bort när jag försov mig. Dööööhhhh...
En sak kan jag säga, det är fan så härligt att vara kär i någon men det är ingenting mot att upptäcka att man har gått från att vara kär till att veta med hela sig själv att man älskar någon så djupt att det gör ont i en. Eller hur underbart det är att höra samma ord från den personen. Inget kan någonsin jämföras med det....
Ha det bra...
Han får många pussar pch kramar dagligen. Kanske ska tackla honom i dörren när han kommer hem på kvällarna. :P hihi
Tycker om ? Han älskar mig väll, man tycker om en polare. <klart jag håller på honom. Han är så bra så jag vill inte ha någon annan.
Hmm det går himla snabbt mellan er, snart går du nedför altaret.:P I ärlighetens namn så älska någon så snabbt känns lite oärligt men om du säger att det är så så min första känsla är att det här är något som inte kommit nu utan faktiskt funnits där sen förr. För sure man är kär i början men det har gått en vecka. Du tror inte ni två suttit och ruvat på det här ganska länge ( då menar jag länge ) ??
Good du har säkert rätt. Det har gått snabbt, jättesnabbt men ändå så är det så rätt liksom, om du förstår. Jag kan inte säga att det räcker att bara säga att jag är kär, jag vet inte vad det är som händer med oss men vi verkar må fysiskt dåligt utan varannan. Han kom till mig igår och det enda vi gjorde i typ tre timmar var att sitta och klamra oss fast vid varannan, helt sjukt jag vet men det känns som att det är nåt som jag inte styr över, inte mig själv, inte mina tankar el mina handlingar. Vi vet båda att det här har gått jättefort men det kan inte göras på nåt annat sätt. Jag älskar verkligen honom och vem vet det kanske är som du säger, att det har legat och grott nånstans långt därinne...
Ja men klart att ni känner så, Dööh ! Så är det ju när man är nykär/älskar någon. Det låter verkligen som du inte vet hur det är att vara kär.. Sure du hade ju danne men ni var så unga då och det var ett bra tag sen. Du har väll glömt bort antar jag. Båda ni två har ju vad jag tror upplevt den sortens kärlek så det är kanske därför det blir så starkt.
Ja det tror jag verkligen det har, för riktigt kärlek då man till och med kan ge sitt liv för en annan människa är inget som kommer efter nån vecka. Så ja jag tro ni haft känslor för varandra lite undermedvetet. Att bli kär är ju en sak men kärlek växer fram och det är det som blir starkare för varje dag som går.
Du har så rätt så min visa syster! Jag har nog glömt bort vad riktig kärlek var för nåt. Det här får ske i den takten som krävs. Just nu kanske det går fort men om vi båda är bekväma med det så varför inte? Jag har aldrig varit mkt för att vänta bara för väntadets skull. Så länge vi känner oss trygga med varandra så funkar det nog. Klart jag har fått bevis på att vi inte känner varandra exakt så bra som jag kanske trodde men hey, då blir det i varje fall inte tråkigt när vi hela tiden upptäcker nya saker.
Eller det skulle ha blivit inte upplevt den sortens kärlek. jag skrev fel.
Mjaa man får ta det som det kommer. Vi får hoppas att det går bra och inte händer något dåligt. :P
