Life as a mum

Hur gulliga är inte dom där pingvinerna va? Übersöta helt enkelt...

NÄR ÄR DET LUNCH?????????????????????????????????????

Dom döende orden från en inständ kontorsslav *blink blink*

Det är måndag igen! Why is that? Hur kommer det sig att denna trista dag alltid surfar upp till ytan igen??? Att orka gå upp idag var hemskt. Det är 1000 grader varmt, natt som dag. Så kvavt att du knappt kan dra ner luft i lungorna. Det känns som en klibbig filt av  hetta som lägger sig över dig med uppdraget att dra ditt sista andetag ur dig. Så hemskt, så kvävande, så klibbigt och hett...

Jag jobbar förmodligen i en av dom sämsta byggnaderna i Sverige känns det som just nu, på vintern blir det isande kallt vid väggen (som jag för övrigt sitter vid) och nu på sommaren så kokar det i rummet då solen värmer upp väggen och enbart skickar in varm varm luft. Det går således inte att ha öppet utan du måste plågas med stängt fönster. Ta då därtill att det finns zero ventilation i denna kåk så luften står helt stilla härinne. ARRRRRGGGGGHHHH. Jag kvävs snart!

Jag har haft en så underbar vecka så ni anar inte. Barnen tillbringade välbehövlig tid med sin pappa som äntligen faktiskt börjar haja (hoppas jag) just hur mkt hans söner vill vara med honom. Dom är såå trötta på mig så dom behövde verkligen komma bort. Jag tillbringade tiden hemma hos min älskling och bara njöt av att kunna vara med honom till 100%. Nu har han också börjat jobba igen så nu är det vardag för oss båda igen. Suck! Men vi ska ta några dagar ledigt när pojkarna åker till Spanien med pappa den 14/8 till 21/8.

Det var så kul att få hem pojkarna igår. Jag hade verkligen saknat dom såå mkt efter att dom varit borta hela fem dagar! Och det var så kul att märka att dom saknat mig med. Vi behöver verkligen det här, det märks. Dom var glada och lugna och harmoniska, faktiskt inget bråk och skrik igår. Jag märkte också att jag får chansen att bygga upp min tålamodströskel när jag får några dagars vila, så glad jag blev över att kunna resonera med dom istället för att känna mig usel när jag tappar humöret. Sån svår balansgång att vara förälder, man vill inte curla men inte heller vara nån form av tyrann.

Jag provade på mkt "utemat" i helgen, kinesiskt i fredags på Bamboo Garden där min lilla favoritfarbror jobbar!!! Minns ni? "che che, välkommen lilla prinsessan" Åhh så rar han är!!! Jag snodde min syster Isabells favvorätt och åt kyckling i curry. Slurp vad gott det var. Det var första GI-synden då jag åt ris till.
På lördagen så dök jag djupt ner i syndens håla och åt först en Magnum mandel och sen en PIZZA! Den var inte ens så god heller så jag blev lite besviken. Men men.
Och så på söndagen åt vi libanesiskt, jag blev inte sådär överförtjust i deras mat, den är mkt speciell med annorlunda smaker och just denna kanske inte var min favorit helt enkelt. Men man får aldrig veta om man inte provar el hur? Defenitivt ingen GI-mat!!!

Vi var och såg "The dark knight" jag, älsklingen, syrran och hennes kille.  Den var skitbra, hade allt, story, action, drama, sorg you name it. Jag slogs av hur sorgsen den var. Tyvärr halvvägs in i filmen började jag må jättedåligt, vi var på Rigoletto och där har dom verkligen ingen ventilation. Det var fullpackat i salong 1 som tar hisnande 1000 pers nästan, tror jag. Jag kände till slut hur syret helt tog slut, jag som har ansträngningsastma borde kanske  ha tänkt på det när jag lämnade min necessär med medicinen i hemma (peebrain!). När vi så sen skulle gå så märker jag till min fasa att jag inte kan gå ordentligt för allt snurrar och att jag inte får någon luft, usch vad rädd jag blev. Jag har egentligen aldrig haft nåt "riktigt" astmaanfall så jag vet inte hur det ska kännas. Jag försökte verkligen att dra ner luft i lungorna men det hände ingenting, sjutton också, jag försökte så hårt att jag inte märkte att jag började hyperventilera (smart). Det blev ilfärd hem, det kändes som älsklingen körde i 200 km/h och ändå tyckte jag att det tog så lång tid. Han blev så orolig för mig, jag blev så rörd över det. Sån ovanlig känsla att nån bryr sig om en.

Det är fortfarande en ny och helt surrealistiskt känsla att känna sig så älskad och omhändertagen som jag gör nu. Jag försöker verkligen att ge mig hän åt det och inte analysera sönder nånting (som jag ju är så bra på). Jag har bara aldrig nånsin i hela mitt liv upplevt det här. Att få sådan villkorslös kärlek öst över mig känns så varmt och gott och tryggt. Just tryggheten jag känner med min älskade är det jag värdesätter högst. Han är mitt livs kärlek, det är så enkelt för mig nu! Jag behöver bara titta på honom för att känna kärleken komma flödande över mig som en enorm svallvåg, ibland blir jag rädd, jag älskar honom med en så enorm hetta och frenesi att det känns overkligt. Är han verkligen verklig eller är det här en dröm??? Ibland känns det så dumt att han har funnits mitt framför näsan på mig i 14 långa år och jag först nu har fattat det! Fast jag vet också att vi verkligen  behövde utvecklas på varsitt håll för att bli dom människor vi är idag, vi kompletterar varann så otroligt bra nu, vi är verkligen två halvor av samma människa.

Dom träffades igår, Domme och Danne!!! Det var oundvikligt till slut. Jag visste det och dom visste det men men, klart det tar emot för alla oss. Danne och hans tjej kom ju med pojkarna precis när jag och Domme parkerade så det fanns liksom ingenstans för honom att smita, vilket han för övrigt försökte med ändå. Domme var den modigaste av dom två, självklart, och gick fram när pojkarna skulle säga hejdå till Danne. Åhh, jag såg hur Danne bara ville sjunka genom jorden. Han blev inte glad och väldigt pressad. Och ändå fattar jag inte, varför varför ska det här vara ett sånt problem. Jag vet,det kanske inte är helt okomplicerat nu när dom där två är kusiner men herregud han uppför sig som vi är spetälska båda två. Jag är så trött på det, ja, jag blev kär i hans kusin! Det hände, det var inte planerat. Han har nån dum teori att visst, det är okej för mig att vara kär i Domme men det är inte okej för Domme att vara kär i mig!!! Hur hänger det ihop??? Suck. Jag hoppas bara att den här stormen som har varit ska lägga sig nu, jag är så trött så trött på allt tjafs.

Jag har säkert mkt mer att berätta men jag kommer inte på allt just nu. Jag får återkomma om det.

Ska nog jobba lite nu (skäms skäms). Det är visserligen lunch om fem min så jag tar det efter lunchen. Smart va?

Hugs...



Hur vacker kan en häst bli egentligen? Den här bilden är bedövande vacker. Precis en sån här bild vill jag ha omritad så att jag kan ha den som tatuering. Hmm, undrar om det går? Måste undersöka det!



Det här stoet heter Missouri´s Sunshine och är en American curly. Då jag är pälsdjursallergiker kan jag ju inte hålla på med hästar, men denna rasen tål jag, dom saknar nånting som andra hästar har som just verkar funkar bättre för allergiker. Jag hittade annonsen på denna häst på www.hastnet.se . Hon är så söt, och palomino vilket är riktigt ovanligt här i Sverige. Så perfekt. 50 000 kr kostar hon och gud vad jag skulle vilja ha henne!!! Ingen anar! Fy fan att jag inte har möjligheten att ha ett "hästliv" när jag så gärna vill.

=o)

Idag har vi varit i Eskilstuna, på Parken Zoo och tittat på alla djuren där... Jag har aldrig varit där förut så jag hade verkligen ett öppet sinne inför vad jag skulle få se. Det var helt okej faktiskt. Inte sådär överdrivet stort som Kolmården där det tar minst två dagar att se precis allt utan här räckte det med några timmar. Precis lagom för pojkarna också som ändå hann med att se alla djuren och busa av sig lite i "Fantomens värld"!!! Very cool!!!
Vi var inne i Reptilhuset också och kastade ett öga på alla spindlar och ormar och kackerlackor och sånt snusk... URK OCH BLÄ!!!! Jag var modig nog att fota faktiskt... Se bildbevis...

Det är första gången som vi gör nåt lite större jag och Domme med barnen och det gick helt okej faktiskt. Klart grabbarna ballade ur mot slutet av dagen när vi skulle åka och äta och sen i bilen hem för då var dom TRÖTTA!!!! Gnäll gnäll gnäll hela vägen hem till Stockholm. Urk på ungar som gnäller... Men men, vad göra? Väl hemma så åkte dom i säng ögonaböj... Jonte krånglade men kapitulerade till slut han med.

Nu sitter jag här och väntar på att Domme ska dyka upp igen efter sin tripp till garaget/hem. Hmmm undrar om det är någon bra film på tv idag.

Jag måste göra allt jag kan för att hålla humöret uppe då jag mest av allt känner för att stoppa huvudet i toaletten och spola... Vem frågar ni nu kan frambringa såna känslor hos mig??? Ja vem? Exet såklart!!! Denna ynkliga ursäkt till människa. I HATE HIM...
Han ringer idag (torsdag) och meddelar helt ur det blå att ojdå han kan inte ha pojkarna i helgen eftersom han hux flux har fått reda på att han ska på seminarium med jobbet på lördagen i Västerås!!! Vid andra samtalet så vet han helt plötsligt inte om han kommer hem lördagen förresten utan det kanske blir söndag morgon istället för hans jobb (som det enda i Sverige då) verkar inte veta om dom hinner bli klara på lördagen så då ska dom stanna över? Vart då frågar man sig på en gång? Ska alla som åker med då släpa med övernattningspackning för att dom *kanske* ska stanna kvar? Detta låter så osannolikt och jag kan inte tro på det. Han ljuger jag vet det!!! Han visste att det här var helgen jag skulle till Knutstorp (som jag nu har fått reda på ligger utanför Helsingborg) och att jag hamnar i en så svår knipa nu. Fan vad jag hatar den människan...

Hur ska jag nånsin orka stå ut med den människan tills pojkarna är myndiga?????????????????

Somebody kill me...

Okej så jag har semester nu, det kanske märks? Jag har nog även tagit semester från bloggen tror jag! Med två barn hemma som har en jävla massa överskottsenergi så hinner man inte riktigt med att sitta och häcka framför datan. Tyvärr!!! Bara att leva med det. Idag regnar det,  riktigt mkt också! Suck, vad gör man då då? Jag är inte riktigt på humör att leka supermamma och vara sådär pedagogisk ni vet, då man iklär sig förståndiga regnkläder och gummistövlar och beger sig ut i bushen och letar efter maskar för att sedan ha en intressant pratstund om deras livsstil. Orka.... Inte idag okej. Ibland kan jag vara sådär duktig. En av mina bästa vänner är en sån där - en supermamma som fan klarar det omöjliga. Brevid henne så känner jag mig sorgligt misslyckad. Usch, jag försöker verkligen men jag har långt kvar. Jonte hittade blåbär när vi var  ute och cyklade igår, egentligen ville han ut och plocka idag men "inte i regnet Jonte" jag ber!!! Helst av allt vill jag bara skrota runt i pyjamas, poppa popcorn och titta på film hela dagen. Det hade varit skönt. Jag har visserligen fortfarande på mig pyjamas och klockan är nu i skrivande stund.......... 12:26. Hmm ska jag orka klä på mig? Ja, jag måste tyvärr jag ska nog åka och handla lite. Det är sorgligt tomt i kylskåpet så jag måste fylla på lite. Men sen blir det lugnt, just det jag måste rensa avloppet i badrummet. Urk vad roligt...
Åhhhh vilken pissdag. Semester va? Yeah right. 
Jag får se fram emot slutet av veckan, pojkarna ska till pappa och jag ska till Knutstorp (var nu det ligger, har glömt) och åka lite bil på bana!!!! Ni vet åka fort... Wroom wroom!!!

Nu måste jag springa ut i köket och se hur det går för pojkarna med lunchen! Förhoppningsvis bra. Jag har fått en hel del otrevliga överraskningar serverade av dom där två. El vad sägs om att vakna och hitta sina barn totalt nedklottrade med tuschpenna, varje liten bit synlig hud färglagd, plus mattan i deras rum. Lägg därtill små små bitar papper som lilla grabben har suttit och klippt med saxen (en favoritsyssla). Arggghhhh säger jag bara, jag kämpar verkligen hårt för att inte paketera dom i en kartong och skicka dom med flyget till typ Tibet el nåt sånt där lika nära. Detta är alltså semester så varför längtar jag till jobbet? Usch jag är en usel mamma som inte kan roa mina barn känns det som.

Nu har det alltså gått två dagar till och jag har fortfarande inte skrivit klart det här inlägget, skäms Alex skäms!!! Okej sådär nu skäms jag... Jag har faktiskt varit riktigt duktig. Jonte har ju lärt sig cykla utan stödhjul ***fanfar*** och nu vill han inget hellre än att cykla typ dygnet runt, jag får bända loss hans händer från cykelstyret på eftermiddagarna... Iof sig bra då han  håller på att bli väldigt duktig. Han har bara vurpat ordentligt två ggr hittills. Nu har han lärt sig att bromsa, stå upp och cykla och göra en tvärnit så det låter sådär häftigt ni vet *blink*. Det blir långa cykelrundor nu för oss, vilket är bra för min kondis, idag cyklade vi till Tungelsta och tillbaka, vet inte hur långt det är men det kändes iaf i lårmusklerna. Jag är ju väldigt envis också och cyklar alltid på treans växel dvs den tröga växeln för att få mera motstånd, det känns i benen när man cyklar i uppförsbackar med Liam aka 16 extrakilon där bak... Pust pust...

Nu ska detta inlägg läggas in så att alla vet att jag fortfarande lever...

Ha det bäst...



Cykeldags...



Bästa bildbeviset hittills, bättre kommer inom kort...



Buspojkar - ser såååå rara ut på  bild....



Liam aka Kung Arthur av Camelot *fniss*... Gullepojken...



Bildbevis på att dom faktiskt kan vara sams (i typ fem minuter el så!!!)...



Badtur med pappa ute vid Östnora...