Life as a mum

Westlife - Soledad

Idag är än så länge en helbra dag. Visserligen har jag apmycket att göra på förmiddagen men ändå! Morgonen kunde inte ha börjat bättre. Jag vaknade 5:06 och steg upp på en gång vilket är bra för annars blir man bara mossig i huvudet om man håller på och snozzar. Sen flöt det liksom bara på, pojkarna var på bra humör, allt gick som en dans. Lämnade dagis 6:45 vilket hittills är personbästa. Kom till jobbet 7:14!!! Halleluja för såna här morgnar!!!

Det är mkt på jobbet idag på förmiddagen och sen... Urk en massa möten hela eftermiddagen - zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz. Boooring... Bara jag inte åker dit på att skriva protokoll då blir jag arg. Hmm undrar om jag kan ta mig en tupplur utan att chefen ser nåt? Nä, jag brukar faktiskt vara engagerad och så när vi har möten men nu är det inte så länge sen och då känns det mest som en ointressant upprepning. Vad kan möjligtvis ha hunnit ändras drastiskt på tre veckor? Not much!!!

Jag måste orka jobba två dagar till!!! Idag och imorgon... Känner mig stolt över att jag håller på och bekämpar min förkylning med alla medel. Har nu gått in i stadie 2, näsan har slutat rinna och halsontet är sågott som borta men däremot kan jag inte andas nu och har börjat hosta. HOST HOST HOST!!! Räknade alla tabletter jag tar på morgonen och kom till 8!!! Herregud, det ser ut som jag lider av någon allvarlig åkomma. Men ändå är det inte så farligt som det låter, 3 vitlökskapslar (dom visade sig vara riktigt bra, Kwai Forte från Apoteket), 1 Omega-3 kapsel, 1 vitamin, 1 tablett mot humöret, 1 tablett mot allergin och 1 Ipren för den allmänna sjukdomskänslan. Jisses. 

Lär väl inte hända så mkt idag antar jag, hem sen och låta den vanliga rutinen ha sin gång, mat, tandborstning, läggning, diskning, kanske en tvätt att hänga, måste verkligen dammsuga framför dörren nu har ignorerat det i två dagar... 

Hmm jag är nog lite trött ändå märker jag nu när jag sitter framför datan... Gick och la mig kvart i tolv igår! Jag pratade i telefon (vilket inte är ovanligt nu för tiden!!!) till typ tjugo i tolv, jag hjälpte nån på vägen hem... Annars kan det vara tufft att sitta och köra på kvällen, ensam, i mörkret... Men jag har börjat att gilla och prata så mkt som jag gör, skulle nog sakna det rejält om jag slutade. 

Must work now... 

Later... 

 

Mjaha, nu har jag flyttat mitt bloggkonto till den nya bloggplattformen, får väl se om det känns annorlunda!!! Inte än så länge i varje fall. 

Det är bara tisdag idag, suck vad segt....................
Känns som att den här veckan verkligen kommer att sega sig fram, är fantastiskt nog ledig på fredag så jag behöver bara slita hund i fyra dagar. Men vilka långa dagar sen då!!! 
I helgen ska barnen till sin pappa så jag ska göra - vad jag vill - känns härligt att säga det när det nu bara inträffar varannan helg. Försökte igår att få exet att fatta hur orättvist det är att han bara har pojkarna två dagar och jag har dom dom andra 14 dagarna. Vet inte om han fattade vad jag menar, verkade tveksamt.
Men i helgen ska jag inte tänka på det utan bara njuta av att vara med nån som jag längtat efter...

Måste väl jobba lite nu antar jag...

Kramisar

     
Det här bäddsetet (som jag redan har) ska jag se till att nån annan jag känner köper, så att den personen också får uppleva hur det känns att sova bland molnen...

Mjaha, så var det då kalas igår då. Stackars Liam, han hade varit så uppe i varv på dagis så han inte haft tid att sova mitt på dagen. Han var därför helt slut när vi kom hem igår. Stressade iväg från jobbet vid tre. Hämtade ungarna vid halv fyra prick, kom inte från dagis förrän kvart i fyra! Sladda in på parkeringen och ut med ungar och väskor och smutstvätt och div. Upp och sätta på korv så vi kunde äta nåt innan anstormningen. Pojkarna blir ju så uppe i varv när farmor och gänget kommer så jag ville verkligen att vi skulle hinna äta innan dom kom. Tyvärr så gick ju den planen i stöpet med sådär tio min. Suck. Fast jag fick ändå i dom två hela korvar med bröd. Dom stod sig på det också vilket var tur.
Sen kom då festkommitéen (hm stavas det så?) och naturligtvis i kölvågorna kom även den kaosartade stämningen. Suck! Kände hur det började dunka i den högra tinningen men in med en Ipren, påklistrat leende och off you go. Lyckades som tur var undvika exet så gott det bara gick.
Jag är mäkta stolt över att det ändå var jag som höll i den röda tråden igenom hela kalaset. Annars brukar jag mest vimsa runt och hispa upp mig över allt och alla. Nu var jag lugn och sansad. Kanske för att jag hela tiden var upptagen med nåt. Kaffe el tårtan el disken osv osv. Jag hade helt enkelt huvudansvaret vilket han alltid haft förut. Det kändes bra. Han var bara en gäst där, det kändes ännu bättre...
Jag var ändå tvungen att fråga hur det nu blir med hans jobb, har han fått nåt schema osv. Inte än tyvärr (suck) men vi ska absolut sätta oss sen och diskutera igenom hur vi ska fördela dagarna emellan oss. Urk jag försökte vara lugn och vänlig utan att vara för mkt av någodera, jag tror att jag lyckades. Lyckades lirka ur honom en hel del info. Som att hans "kompis" Å.. betalar halva hyran hos honom!!! För att få vara där "då och då" jamen snälla, vad är jag - dum el? (nåde den som säger ja!). Han försöker vara så smidig men jag fattar jag. Och jag blev sååååå glad, det är ju precis vad jag vill, att han ska gå vidare så att han inte kan ha åsikter om ifall jag gör det också. Hon är med nu när han har ungarna, vilket dom verkar ta riktigt bra tursamt nog! Nej fram för förändring,  den kommer att komma inom kort (även för mig hoppas jag!!!).

Så var det alltså, inte så farligt som det brukar vara, kvällen tillbringade jag med att städa och prata i telefon, något som har blivit mer än en vana numera ;o).

Upptäckte idag att jag är ordentligt trött nu zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz! Jag behöver verkligen sova. Jag MÅSTE gå och lägga mig i tid resten av veckan, reservbatterierna är helt tömda nu...
Ingen soppa kvar i tanken liksom...

zzzzzzzzzzzzz godnatt -  jag menar god förmiddag - zzzzzzzzzzzzzzz

Jag satt i soffan och skrattade så jag grät igår. Rodney Carrington är en amerikansk stå-upp komiker som jag aldrig sett förut men fy faaaaan vad han är bra. Helt underbar...