Life as a mum

Jag vet jag vet jag har varit osynlig men gud, orken gick ur mig!!! Har även försökt att koncentrera mig lite mer på jobbet när jag faktiskt ÄR på jobbet! If u know vhat I mean!!!

Jag har väl haft något av en bloggsvacka också, har inte haft någon fantasi riktigt på sistone. Det har varit tungt och motigt en hel del i livet och då vill man bara rå om sig själv ett tag. Jag hoppas på bättre tider och ser fram emot nästa år. Vem vet vad som kan hända då!!!

Sen så har ju jag och exet börjat köra varannan vecka stenhårt nu med barnen vilket gör att allt blir mkt mer intensivt. Jag flyttar fram och tillbaka varannan vecka och när jag väl är hemma med barnen så ger jag dom all min tid istället samtidigt som jag försöker avsluta ett och annat projekt som jag alltid har på gång hemma. När jag är hos Domme då sitter jag inte alls vid datan, mestadels för att vi oftast gör nåt annat när vi väl har tid el för att han ockuperar datan. Tiden går så fort när jag är hos honom, en vecka går snabbt.

Snart är det söndag och söndag är likamed BARNKALAS!!!  
Argghhh, jag har panikångest redan nu, hur jag ska lägga upp det, vad dom ska göra för att inte bli uttråkade, vad ska jag ge dom att äta??? Som tur var så har jag lejt mina systrar som lektanter, dom har närmre till småbarnsåren än vad jag har så därför hoppas jag att dom minns vad som roade dom i den här åldern. Hoppas nu allt blir lyckat, jag vill så gärna att Jonathan ska bli glad...

Har lite svårt att veta exakt vad jag ska köpa till honom i present, jag hade lovat honom en ny cykel men det verkar inte finnas några cyklar att uppbringa i landets huvudstad vilket är skamligt men ändock, alla cyklar verkar vara slut. Det är nog för att affärerna har reat ut det mesta för att få plats med nästa års lager... *Suck*

Jaha ja, jag fick precis ett samtal från exets flickvän som undrade om jag kunde komma och hämta barnen typ NU!!!
 - Nej för jag jobbar säger jag då vadådå?
-Åhh stackars Danne är såååå sjuk, han har magkramper och vi behöver åka till sjukan!
-Jaha och på vilket sätt är det mitt problem, det är hans vecka han ska kunna fixa barnvakt själv el hur? Vi har skrivit ett avtal tom om detta.
-Jag vet men nu har vi ingen att fråga och vi måste verkligen åka bla bla bla bla bla bla...

ARRRGGGGHHH, JAG BLIR VANSINNIG, SÅ HÄR GÖR DOM JÄMT. Alltid stjälpa över alla problem på mig. När jag nån gång mot all förmodan har bett honom om hjälp så har han ALDRIG ALDRIG kunnat hjälpa till även om han falskt lismande har försäkrat mig om att han verkligen skulle vilja...(yeah right).

Fan vad arg jag blir. Jag har ingen lust att  hjälpa honom med nånting, jag skiter i om han har så ont att han vill dö, bara rätt åt han!!! Jag är grym och elak nu men jag hatar honom så några vänliga ord lär ni aldrig höra från mig... Vänj er!

Suck, måste avsluta dagens arbete nu...

Later...